30 November 2009
Vi romantiserar. Vi stänger in oss, gärna med lås. Vi vaknar aldrig. Vi har vapen i våra fickor och vi ler när vi fingrar på dem medans vi går genom dimman, på lektioner, klubbar, utställningar, event och affärer. Du trycker det mot huvudet lite på skämt, vapnet alltså. Du ler, senare går du hem och dödar din kanin, begraver den i grannens rabatt tillsammans med vapnet. Du har blivit vuxen. Två dagar senare. Jag sitter på buss två och trummar på vapnet, andas snabbare än vanligt. Der här är inte romantiskt.
K
Kommentarer
Postat av: Virag
Fint, Klara.
Trackback