SAJAVLA

Jag sitter naken i ett hörn i mitt mörka, nedsläckta rum. Fy fan för att maten är klar snart. Jag vill elda upp den jävla miljonprojektsbetongklossen jag bor i. Få lite värme. Stress får mig att inte tänka på konsekvenser.

Jag fnyser åt hetsande medelålders storstadsmänniskor och deras problematik, larmrapporter om stressrelaterade sjukdomar och vår samtids destruktiva beteenden. Men när det drabbar en själv…

Det är en värre pandemi än svinis någonsin kommer att bli. Och mot detta går det inte att vaccinera sig. Stressen är inte något enskilt problem. Jag tror i högsta grad det handlar om våra ideal och kanske idag om det förbannat gråa vädret.

Jag vill vara naken mer. Låt mig springa naken mer. Tänk en indisk strand 1970-tal. Jag säger inte att allt då var bra, eller bättre. Indierna framförallt hade det nog inte bättre (nu har de ju kapitalism och medelklass och 1 miljard nya bilar att glädjas åt. Säger den biståndsbittra besserwisser-västerlänningen) och drogerna ska vi inte tala om. Men det finns väl fan en anledning till att dem är nakna.

Men i Sverige skulle väl alla bara bli som Naken-Janne.

Så jävla grå dag idag.

Jag vill bli ett barn när jag blir stor.

De springer också nakna.
/ Julia