SAJAVLA

Jag förför pojkar med lockigt hår (två stycken på tre dagar - check) och smyger ur deras famnar innan de vaknar. Fåglarna talar samma språk som dem. Vi träffas på fik innanför tullarna. Jag är allergisk mot blommor men andas ändå in doften och säger tack.

Allt är en metafor. Ingenting är på riktigt. Förutom då jag står på en högtalare med min pistol i högsta hugg i en källare i stadens finaste stadsdel och dödar alla som dansar och tatuerar in alfabetets första och finaste bokstav på benet ihopp om att allting börjar om på nytt imorgon.