Jag sitter och tänker på hur fint det vore om man automatiskt kopplades till en annan ensam jävel som bara vill snicksnacka lite när man ringer till alla sina vänner men ingen svarar för alla ligger och sover
eller knullar
eller kollar på TV-program om misslyckade människor för att känna sig lite bättre
eller ligger vakna med avstängd telefon eftersom de läst i en självhjälpsbok att man sover bättre då jag älskar mig själv ett två tre nu ringer jag fast nej jag vågar inte för han har lockigt hår och fina händer och jag vet fortfarande inte hur långt hår jag har och mina händer och fötter ser till att tillhöra ett barns
min pappa föll för min mammas fötter
det är inte så konstigt som det låter
jag undrar vad han den där anders faller för egentligen liksom eller om han ens faller för jag faller inte
inte fan att jag faller för en dialekt eller ett par vackra händer eller
eller hah eller hur va tut tut tut iqsvar igen
Jag går rätt regelbundet och funderar på hur långr hår jag har. Eller nej det gör jag inte. Jag har gjort de de sanaste 6 dagarna. Det är en sak att inte veta var man är eller vem man är eller vad man gör för sådant är ju ganska diffust. Men.. hårlängd bör man ha lite koll på. Jag skickade iväg ett sms till helena och frågade. Exakt samtidigt skickade hon ett och frågade om vi skulle ses och dricka lite folköl. Så jag ringde henne. Fick svaret lite halvlångt sådär.
Jag heter alltså Klara och har lite sådär halvlångt hår. Känns lite bättre nu men jag kan fortfarande inte somna.
(jättegammal bild_lol)
Klockan är 19.19. Det är den 26 Augusti 2009. Jag är svimfärdig, pirrig, lyckligt jävla lottad och kär i mig själv och min stad och mitt folk och min vardag och
jag
tror
jag
måste skriva ner det
no more Riddarfjärden.
Jag tog den omständiga vägen hem idag, den som går sex minuter snabbare om tvärbanan kommer precis när man vill att den ska komma. Denna gång gjorde den inte det så för att fördriva tiden berömde jag en hundägare.
- Vilken otroligt fin hund du har.
- Tack. Hon är jättesnäll men ibland tycker hon inte barn.
Sen pratade hundägaren på om sin hund och jag ställde lämpliga följdfrågor. Jag berömmer sällan hundägare för deras hundar. Mest eftersom det inte ligger någon spänning i att berömma andras hundar.
I fredags sa jag att jag glömt mitt anteckningsblock på toaletten på Fridays fast jag egentligen bara skulle gå på toa. Det var spännande för när jag gick upp frågade inte servetrisen om jag hittat mitt anteckningsblock eftersom jag höll det i handen och nickade glatt. Eftersom hon jobbar inom servicebranchen tycker hon troligtvis om att hjälpa andra människor och nu kände hon säkert att hon hjälpt mig. Om hon tänker vidare på saken kanske hon föreställer sig att jag hade jätteviktiga anteckningar i blocket . Sådant roar mig. Att den där servitrisen av förklarliga skäl aldrig kommer lista ut att jag inte alls glömt ett anteckiningsblock på toaletten.
