SAJAVLA

Jag tar den långa vägen hem och går förbi Abrahamsbergsskolan. Tjejerna har fjällexpitidionsjackor, killarna kortärmat och jag undrar vad dom tänker och jag tänker att de undrar nog inte vad jag tänkte när jag satte på mig mina kläder i morse. Jag har blivit lika intietsägande som november och kommunalanställda i billiga kostymer (utan att varken vara ett träd utan löv, vara grå, kommunalanställd, ha på mig en billig kostym, eller så, nej, det är inte det). Det är något annat, något melankoliskt i allt jag gör. Jag vaknar och börjar tvivla på min egen existens och längre än så kommer jag inte. Alla är hemkomna från Berlin, hallweenfest, krogen eller sandstranden. Jag är hemkommen från Uppsala men det känns somom jag inte varit där, somom det var en dröm. Jag? Uppsala? Stod jag i den där baren och drack en öl? Jag blir knäpp av att plugga. Ta mig härifran och bind fast mina tankar med silvertejp innan jag blir en sån med en såndär käft man bara vill trycka in en kuk i så att den håller käft.