när ingenting är främmande och spännande längre

Ingenting är främmande. Jag går förbi samma människor i samma stad iklädd samma jacka som förra året. I övrigt är världen upp och ned jämfört med slutet av april 2009, men ändå lika dan. Samma gator. Samma människor. Samma yta. (Vi glömmer insidan va? Enklast så. Aa. Bra). För andra gången i rad går jag ut själv. Orkar inte ens sms:a med folk längre. Intution- ja tack. Krogen. Öl. Cigaretter. Stör mig på att det är människor runt omkring mig tills det slår mig att jag är på en krog. Vin. Konversationer med bekanta. Lögner. Mer vin. Påväg. Saknar min bästa vän. Passar in likt en sockerbit i en sockerskål. Söt, men har aldrig känt mig så ovärd. Jag ser på varje  konversation som om den var något jag beskådade på film. Någon har en lång utläggning om en DJ som spelar en gren av electro blablablablabla och tanken slår mig: vad är det för dag idag? Onsdag. Juste. Och av ren automatik börjar jag prata om det jag har att säga om elektronisk musik och allt blir så paradoxalt och jag känner mig missförstod. Jag är inte sådär. Ni vet. Hon. Jag är ingen. Någon säger: jag såg dig på en mingelbild och jag säger jaha. Någon säger: jag träffade ditt ex i förrgår och jag säger jaha. Någon säger: läste artikeln och jag säger jaha. Någon frågar vad har du gjort ikväll och jag säger jaha. Någon säger varför röker du inne du är ju dum i huvet och jag säger fortfarande jaha. För ingenting är spännande.

(och den här bilden ska jag kolla på när jag åkt över bron och tänka fan vad skönt att jag hittat hem)

Kommentarer
Postat av: Klara

Du är väldigt söt på den här bilden känner jag

2010-04-29 @ 10:50:06
Postat av: Ella

Mycket träffande beskrivning av typ.. allt.

2010-04-29 @ 13:27:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0