SAJAVLA -

just another friday

Det där blöta

Det rinner likt magma över hela min hud

vatten är genomskinligt men det här är inte vatten det här är något annat

osynligt

men det gör ont, inte brännande, inte stickande

ont

Jagvillintevarahär

tänker jag, ler och säger emot mig själv i varje mening om hur viktigt det är att tro på sig själv och inte minst

ha roligt

Middagsbjudning, (kan du skicka geväret?)

någon jag trodde förstod mig berättar om hennes tatuering, om vilken skola hon gick i när hon gick i högstadiet, att hon är från finland och

Jag vill inte veta

skriver jag fyra gånger efter varandra och är inte bara missförstådd av hela världen, jag missförstår mig själv också i varje steg jag tar i varje ord jag säger i varje bekantskap jag

Gör något annat säger han och jag gör andra saker hela tiden jag är jättespeciell och mest unik av allihop, men

Det finns ingenting mer att göra

Jag är färdig

Kom och torka

Jag är blöt av likgiltighet

2010-04-30 @ 23:38:06 Permalink sajavla Kommentarer (2) Trackbacks ()

torsdag

Att komma hem från skolan och äta mellanmål.

torsdagslistan

2010-04-29 @ 15:46:11 Permalink sajavla Kommentarer (0) Trackbacks ()

när ingenting är främmande och spännande längre

Ingenting är främmande. Jag går förbi samma människor i samma stad iklädd samma jacka som förra året. I övrigt är världen upp och ned jämfört med slutet av april 2009, men ändå lika dan. Samma gator. Samma människor. Samma yta. (Vi glömmer insidan va? Enklast så. Aa. Bra). För andra gången i rad går jag ut själv. Orkar inte ens sms:a med folk längre. Intution- ja tack. Krogen. Öl. Cigaretter. Stör mig på att det är människor runt omkring mig tills det slår mig att jag är på en krog. Vin. Konversationer med bekanta. Lögner. Mer vin. Påväg. Saknar min bästa vän. Passar in likt en sockerbit i en sockerskål. Söt, men har aldrig känt mig så ovärd. Jag ser på varje konversation som om den var något jag beskådade på film. Någon har en lång utläggning om en DJ som spelar en gren av electro blablablablabla och tanken slår mig: vad är det för dag idag? Onsdag. Juste. Och av ren automatik börjar jag prata om det jag har att säga om elektronisk musik och allt blir så paradoxalt och jag känner mig missförstod. Jag är inte sådär. Ni vet. Hon. Jag är ingen. Någon säger: jag såg dig på en mingelbild och jag säger jaha. Någon säger: jag träffade ditt ex i förrgår och jag säger jaha. Någon säger: läste artikeln och jag säger jaha. Någon frågar vad har du gjort ikväll och jag säger jaha. Någon säger varför röker du inne du är ju dum i huvet och jag säger fortfarande jaha. För ingenting är spännande.

(och den här bilden ska jag kolla på när jag åkt över bron och tänka fan vad skönt att jag hittat hem)

2010-04-29 @ 01:31:59 Permalink sajavla Kommentarer (2) Trackbacks ()

24 April 2010

Vi träffas på en bar i den stadsdelen vi föraktade mest av alla. Du med henne vid din sida och jag med din tröja övanpå min skakiga kropp. Vi är främlingar för varandra. Du säger fin tröja och jag tänker det är allt jag har kvar av dig för du är någon annans nu, kramar henne säger "det är asbra" när hon frågar hur läget är. Ni går hem först av alla och jag sist, vandrandes genom Brommas idyll med två ord i hjärnan: föraktad och främmande.

2010-04-24 @ 14:45:42 Permalink sajavla Kommentarer (0) Trackbacks ()

att aldrig sluta drömma

Slutet

Poff. Kvällssolen gömmer sig bakom hustaken och jag kan nästan känna din andedräkt följa min skugga. Jag har precis ätit middag med mamma. Sån där mor och dotter- grej d.v.s dyrt och gott och jag är salongsberusad. Mamma åkte hem och jag går längs St. Paulsgatan. För några minuter känns det som om den är min. Det är endast vår-gruset som skiljer mina skosulor från känslan att faktiskt ha fötterna på jorden för en gångs skull. Vid Wollmars ser jag din ryggtavla. Första gången på flera månader. Dina spralliga steg berättar att du är glad. Kanske till och med lycklig. Du följer hennes kropp till baren. Jag får inga skott i hjärtat. Trots att du smeker hennes hår precis som du en gång smekt mitt. Jag betraktar er på håll. Jag vet att du inte kan se ut för det är mörkt ute. Det enda du skulle mötas av om din blick letade sig mot fönstret skulle vara din egen spegelbild. Du skulle inte ta upp pistolen och skjuta den, spegelbilden alltså, ditt yttre jag, det liv du lever. Du skulle se på den och du skulle se henne. Kanske skulle ni peka mot fönstret och säga kolla älskling där är vi. Men du. Du står inte bredvid världen, betraktar den och tycker att du är bättre. Du är i den. Du är pistolen. Verkligheten. Kraven. Busstidtabellen. Kommunen som hugger ner träd. Du skjuter. Producerar skott efter skott. Kontrollerat. På andras begäran. På egen impuls. Ett två tre poff. Pistolen. Du håller den stadigt i båda händerna där ena handen är in-a-relationship och andra very-well-done. Du har släppt min hand, som alltid vid kärleksscenerna, som alltid på operor,

som alltid i slutet.

Början

Och jag låter

min hand

smeka gruset på gatan i den främmande staden. Jag vet inte vad den heter. Gatan alltså. Men jag är. Jag är där.

2010-04-18 @ 19:49:30 Permalink sajavla Kommentarer (0) Trackbacks ()

att klippa av håret och färga skiten svart

2010-04-18 @ 00:26:47 Permalink sajavla Kommentarer (3) Trackbacks ()

att klippa av håret

och färga skiten svart.

2010-04-17 @ 22:09:51 Permalink sajavla Kommentarer (0) Trackbacks ()